51. Samarbete och Sigges fortsatta ansvar.

Boggsläktens alla familjer samarbetade i många år vid skördetid. Från början gällde det såväl hö som potatis.
Sigge hade tidigt köpt en traktor, Grålle, som verkade ha evigt liv. Till den kopplades en potatissprätt, som gjorde jobbet. Manskapet behövde bara plocka i hinkarna och hälla ut det på det välvda flaket.
Så länge Axel var verksam fick alla potatisodlingar lov att eftergrävas, för det hände, att potatisar blev kvar i jorden Och sparsam skulle man vara med naturens resurser.
Alla i hushållen deltog i arbetet under den här dagen, t.o.m. barnbarnsbarnen.
Det gällde att pricka in en solig dag, eftersom potatisen måste eftertorka ute, innan den bars ner i jordkällaren. Det här skedde enligt bondetraditionen i mitten av september. Erikdagen var en lämplig dag att sätta potatis. Alla hjälptes åt den gången också.

Sigge finns fortfarande kvar i sin del av huset i Gåsvarv. Han sköter uppvärmningen på vintern och gräsklippningen på sommaren. Han ser och hör inte så bra som förr, men via telefonen kan man fortfarande föra intressanta samtal med honom om gamla tider. Ibland behöver han hjälp för att avsluta sina berättelser, men det är svårt att ta lyran. Man måste leta i gräset och bland buskarna, innan bollen blir helt övervuxen.
Sigge känner till i vilken gård brodern till Gröt Kerstin Olsdotter bodde. Den ligger i södra delen av Brunsberg, alldeles i början, en liten stuga på vänster hand ner mot älven, 100-200 meter från vägen. Det var kanske hit till sonen, som de gamla Grötföräldrarna flyttade från Loka.