31. Helga och Sigge.

De två syskonen stod varandra nära hela livet. Från början sökte Sigge tryggheten hos storasyster, senare blev det tvärtom. Han hade lugnet och styrkan, allt det som hon behövde. Det var Sigge, som hade körkort. Det var Sigge, som hjälpte till med flytten. Det var Sigge, som hade motorsåg. Han hade orken och tålamodet. Han kunde allt.
När Helga hade gift sig, bosatte hon sig med maken Per på en stor gård i Kyrkbyn. Han var frisör. Där levde de under många årtionden och hann bo i de flesta lägenheterna. Syskonen var alltid välkomna på en kaffetår, när de hade ärenden uppe i byn.
Idag är gården till stor del riven. Husen har delats och bytt ägare, bäcken är kulverterad, trädgården asfalterad och omgjord till parkeringsplatser. Det enda som bestått är den hundraåriga syrenbersån.
Sigge blev kvar på Boggården. Som ung vuxen jobbade han i skogen, men blev förstås inkallad till militärtjänstgöring. Den tog flera år av hans liv. Det var ju brinnande krig ute i världen. Han skötte sig exemplariskt, hade gott omdöme. Han var ett riktigt officersämne och erbjöds utbildning, men tyckte inte, att han kunde slita sig från gården därhemma.