18. Bogg Maria.

Bogg Maria flyttade tidigt i livet några tiotal meter över den steniga täkten till ett nytimrat hus. Där blev hon med tiden också husmor och hade ansvar för en stor barnaskara förutom alla djuren.
Korna hystes in i den nyrenoverade ladugården med tre, fyra spiltor. Golvet liksom väggarna var av cement. I ena hörnet fanns det en öppen spis, där man eldade vid behov på vintern.
Axel, den praktiska och kunnige mannen hade lett in vatten och gjutit en avloppsho rakt genom väggen. Gödselgluggen vätte söderut intill utedasset. Ladan och ladugården var förbundna med en svale, en plats med tak och jordgolv. Man behövde alltså inte plumsa ute i snön på vintern, när höet hämtades in i de stora korgarna. Det var en tung och stark doft där inne i ladugården. Den var rent kväljande.
När sedan våren kom med spirande gräs, släpptes kossorna ut mellan uthuslängorna. Vilken fröjd att få komma ut i ljuset på grönbete. Kossorna sprang och hoppade, kalvarna fullkomligt sprätte sig upp i luften, sparkade bakut och var helt ystra.
Axel gärdade in hela hemskogen och snickrade grindar både vid järnvägen och den östra gränsen på väg upp mot Skinnarbodarna. Där fick korna sitt sommarbete och vatten fanns det förstås i ån. Ett stycke upp efter vägen låg ett sommarfjös, ett skydd för vind och regn, kanske en resterande byggnad efter Bogg Per.
Maria följde med sina svartvita fjällkor över vägen på morgonen efter mjölkningen och hämtade hem dem på eftermiddagen. Stod de inte råmande vid grinden, kulade hon efter dem. Det var något ursprungligt över det, hedniskt och mollstämt, en kort, utdragen melodi på bara tre toner. Hon upprepade den gång efter gång, tills hon hörde skällkon närma sig med bjällrande pingla. Visst ville de hem till ladugården och bli mjölkade.


BOGG MARIA

Early in life Bogg Maria moved just a few dozen meters over the stony path to a newly built house. The floor, like the
walls, was of cement. In one corner was an open stove where a fire could be lit as needed during winter. Axel, a practical and clever man had brought in water and had drilled an outlet directly through the wall. Waste water flowed south to the outhouse.
After some time Maria was in charge of a large family as well as supervisor over all of the animals. The cows were kept in the newly renovated barn with three or four stalls. The hay storage and barn were connected by a passage with a roof and earthen floor so that a person didn’t need to stomp about in the snow in the winter when the hay was brought in to the barn in large baskets. There was a heavy and strong odor inside the barn. It was quite nauseating.
When spring finally came with sprouting grass, the cows were let out between the outbuildings. What pleasure to be able to come out into the light and the green pasture. The cows ran and jumped while the calves sprang into the air, kicked, and were completely frolicsome.
Axel completely fenced in the home forest and made gates at the railroad and at the eastern border on the road up to Skinnarbodarna. There the cows had summer grazing and water was found in the brook. A ways up the road was a summer shelter, a protection from the wind and rain, perhaps a remaining building from Bogg Per.
Maria followed her black and white mountain cows after milking in the morning and brought them home in the evening. When they didn’t stand lowing at the gate, she called to them. There was something primitive in her call, it was primeval and in a minor key, just a short drawn out melody of only three notes. She repeated it over and over until she heard the bell cow coming with her tinkling sound. Resolutely the cows came to the farm to be milked.