Kring sekelskiftet fick boningshuset en stor farstu med pardörrar och fyra fönster med tre spröjar. Det var ett kallt utrymme och där passade det bra att ha separatorn. Det var en stor apparat med många delar. När alla diskats och torkats, fick man sätta ihop den som ett tredimensionellt pussel. Den hade förankrats på en stor, tung kubbe fastskruvad i väggen. Där ståtade den i all sin aluminiumglans, ett modernt stycke, som skulle både förenkla och effektivisera processen. Den drogs för hand med vev. Maskinen snurrade och kastade ut grädden med sin centrifugalkraft genom en pip.
Man skiljde alltså mjölken från grädden och förvarade den sedan i matkällaren, tills det var tid att kärna smör. Mjölken användes i hushållet och senare när barnen växt upp såldes en del till grannar. När Axel var gammal, satte han på sig förklädet och hjälpte till med smörkärnan. Den liknade en stor, hög, ihålig stock försedd med en stav, som plaskande fördes upp och ner tills smörklumparna låg där på botten.
En tid hyrdes övervåningen ut. Senare användes vindsrummen som tonårsrum. Det var många ungdomar i Boggården nu: Eva, Bror, som sorgligt nog drunknade till familjens stora sorg, Helga, tvillingarna Per och Axel samt Sigfrid, kallad Sigge.
Gunhild Vidlund växte även hon upp på gården. Det var hennes mamma som hyrde lägenheten. Hon kom från Värmland och arbetade som kokerska till skogsarbetare. De bodde långa perioder i timmerkojor långt hemifrån, när de skulle avverka skog. Så småningom gifte mamman Hulda sig med en av Kråksönerna i granngården. Vid Tjäcklet avstyckades en tomt från Boggs gamla marker och där byggdes ett litet fint hus med två små lägenheter. Nu fanns det plats för både Hulda och Gunhild med respektive. Gunhild och systrarna Bogg blev bästa vänner livet ut.
Alla Boggbarnen var svarthåriga och mörka i skinnet, särskilt efter sommaren, när solen brunbrände dem. De kallades allmänt för boggindianer.
THE SEPARATOR IN THE HALLWAY,
MAKING BUTTER,
AND THE ROOM ONE FLIGHT UP.
Around the turn of the century the house got a large porch with double doors and four windows with three panes. It was a cold space and a good place to have the separator. It was a large apparatus with many parts. After everything had been washed and dried, it had to be put together like a three dimensional puzzle. It was anchored to a large, heavy block bolted to the wall. There it stood in all its aluminum glory, a modern piece of technology which should both simplify and streamline the process of obtaining cream. It was driven with a hand crank. The machine whirled and with its centrifugal power cast out cream through a pipe. After the milk was separated from the cream, the cream was stored in the food cellar until it was time to churn butter. The milk was used in the household and later, when the children were grown, it was sold to the neighbors. When Axel was old he put on an apron and helped with the butter churn. It was a large drum with a hole in the top with a paddle which splashed up and down until clumps of butter floated to the top.
At one time the top floor was rented out. Later on the attic was used for teenagers. Now there were many youths on the Bogg Farm; Eva, Bror who drowned to the families grief, Helga, twins Per and Axel as well as Sigfrid, called Sigge.
Gunhild Vidlund also grew up on the farm. It was her mother who rented the room. Her mother came from Värmland and worked as a cook for the forest laborers. The lumberjacks stayed a long time in the timber huts while they harvested the forest.
Eventually the mother Hulda married one of the Kråk sons from the neighboring farm. With his wages, he measured out a lot from the Bogg's old land and built a fine little house with two small rooms. Now there was place for both Hulda and Gunhild. Gunhild and the Bogg sisters became best of friends throughout life.
All the Bogg children had black hair and dark skin, especially after summer, when they were sun tanned brown. They were known by all as ‘Bogg Indians’.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar