46. "Föstövkuvorn", farstukammaren.

Boggårdens största rum hade efter renoveringen i slutet av fyrtiotalet fått nya möbler, matbord, vitrinskåp och bäddsoffa med bord och fåtöljer. Den öppna spisen behövdes inte längre, när det fanns element och vattenburen värme.
Annat var det förr, när Bogg Anna och Spjut Anders bodde där och väntade på, att Axel skulle hjälpa dem att bygga upp deras nya hemman. Anders var reumatisk och hade svårt för att röra sig. När han blev äldre, satt han sommartid utomhus på en stol och hoppades på en pratstund med någon, som hade vägen förbi. Bilar passerade inte ofta. Det var så här man roade sig, om man mot förmodan hade någon fritid.
Utvecklingen gick inte att hejda. Radion, en kompakt apparat, hade stått i köket i tio, tjugo år. Nu fick den konkurrens. Kammaren blev TV-rum. Sittplatser fanns det. Släkt och grannar radade upp sig längs väggarna. Bogg Maria höll rena rama biosalongen.
Söndag förmiddag fick Maria vara ifred. Hon satte sig då andaktsfullt på en köksstol nära TV-n. Det var gudstjänst och självaste kyrkan hade plötsligt kommit ända hem till Boggården. Hon satte handen bakom örat för att höra bättre.