Vid midsommartid vankades det alltid färsk lax på Boggården. Den fångades med kastspö.
Det här var på den tiden, när det inte fanns en enda kraftverksdamm i älven. Det var inget kallt bottenvatten, som trögt flöt förbi, utan älven var strömmande och livfull. Vattnet längs stranden var mjukt och ljummet under sommarveckorna. Länsen ett stycke ut i vattnet skulle hålla flottningstimret ute i strömfåran men blev också en slags trygghetsgräns för de badande. Alla var inte simkunniga, trots att de levde hela sitt liv vid vatten. Bröderna Bogg var undantagna.
Ibland blev det picknick med vevgrammofonen. Karl Alfred Boy hette en skiva på 78-varvarna, en stenkaka. Man lyssnade på den grova, hesa basrösten och skrattade gott. Pojkarna tränade också engelska med hjälp av vinylskivor. De var inte sena att lära ut till sin lilla systerdotter: Yes box alright. Så skulle man säga, om man ville vara modern. Och det ville man ju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar