Bogg Maria var generös mot sitt barnbarn och lät henne följa med, när korna skulle skötas om. Hon hade själv lärts upp av de äldre. Men allt hade inte varit av godo. Det var nödvändigt att bryta torv från de stora myrmarkerna i öster. Den hackades upp, delades och lades i hässjor för att torka. På vintern fraktades torven hem till gården. Det skulle bli strö till korna, så att de hade det torrt och gott i sina bås. Det gällde att vara snabb vid hackmaskinen. Maria hann inte undan med ringfingret. Den nedre delen var borta för tid och evighet. Fingertoppen blev rund och len att smeka, men det gjorde ont i barnahjärtat, för det var synd om mormor och hon bar inte sina vigselringar. De fick ligga i samma skåp som lösgommen.
Klänningarna, som Maria använde, var alltid hemsydda med lång kjol i våder, avskuren vid midjan. Blusdelen var knäppt fram med många knappar och försedd med liten krage. Ärmen var förstås lång. Färgerna var mer än diskreta, grå eller blå. Blommönster var det aldrig tal om, bara smala ränder eller rutor. Huvudduk, knuten i nacken, var på något sätt obligatorisk. Alla kvinnor hade det och frisyren var också likadan hos alla, långt hår, aldrig klippt, flätades och rullades runt till en knut. Det var nödvändigt att vara aktsam om kläderna och skydda sig mot fläckar och smuts. Alla, både gammal och ung, hade därför förkläde, oftast midjelångt och knutet bak i ryggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar