Utvecklingen hade mer eller mindre stått stilla under det stora kriget. Importen var strypt och det var inte möjligt att köpa vad som helst. Bananer t.ex. fanns inte i affären och pojkar med bildrömmar fick lita på egen kraft och påhittighet. Olle Wallin från Blyberg byggde helt enkelt en egen kärra. Automatiken fungerade och designen var extrem, lång, låg och sportig. Det enda som var beklagligt var, att karossen fick lov att konstrueras av masonit. Plåt var en omöjlighet. Bilen finns fortfarande och förvaras i ett uthus i Blyberg.
Men, sådan var situationen och skogens barn hade också drömmar, teknik och påhittighet. De var inte beta. Boggårdens söner skulle minsann renovera sitt barndomshem. Det gällde centralvärme, källare, varmt och kallt vatten, badrum, bättre elnät, telefonjack.
Man fick tillfälligt flytta ut i bagarstugan. Sönerna hade nog någon ledighet för detta under sommaren och Sigge bodde hemmavid. De baxade upp hela stugan, grävde och sprängde under huset, göt golv och källarväggar. In kom en enorm järnpanna för ved och olja. Badkar kunde man inte köpa på marknaden, så man fick göra ett eget med kakel som en liten swimmingpool. Det här tog flera år och i ärlighetens namn får man tillstå, att det var Sigge som slet mest. Han hade gift sig med Elsa och hoppades på egen familj. Elsa var praktisk, kunnig och klok. Hon hade dessutom legitimerat sig inom lanthuhåll på Skeriol, folkhögskolan i Mora.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar