Eva och Erik växte ur bagarstugan. De byggde sitt nya hem söder om Boggården och nu var det inte tal om någon liten stuga. Huset innehöll två stora våningar med en lägenhet uppe och en nere. Affärslokalen hade ingång från stora vägen och kontorslokal innanför.
Sortimentet i affären utökades. Man saluförde läskedrycker, skaffade frysbox för glassförsäljningen. Affärerna blomstrade och man skrev för hand upp allt, som såldes.
Bogg Maria tog sig ibland en tur till affären för att köpa sig en doftande Palmolivtvål eller för att bara titta och förundra sig över alla nya påfund.
En liten stickmaskin hade investerats i företaget och den var otroligt snabb och effektiv. Eva stickade efter beställda mått. Hon var alltid sysselsatt. Stickade hon inte, så vävde hon på någon av sina vävstolar. Många mattor blev det och kunderna tröt inte. Mattrasor gick det åt i mängder och till slut specialiserade hon sig på att sälja mer och mer av den varan. Det lockade dit mängder av kvinnor från hela norra Dalarna. Det var inte utan, att man hade fått lite av ett fritidsproblem nu, när bondgårdar lagts ner.
Eva var också bra på att baka tunnbröd och kavelgris i bagarstugan. Till hemmet bjöd hon in alla byns tanter på syjunta och till den skulle det bakas sju sorters kakor och annat sötebröd. Man trivdes och man pratade, mindes historier och skrattade. Inte allt kunde berättas vidare, för nu kom en tid, när ingen verkade ha tid.
Tid betydde mycket och även pengar, då som nu. Erik den flitige, anlade ett stort jordgubbsland på ängen nedanför huset. Det vaktade han hela dagarna. Härifrån skulle inte en enda jordgubbe försvinna. Det var problem med de tjuvaktiga skatorna, så Erik lade sig vid sidan av landet. Han fick ju ändå lov att vila middag ibland. Geväret hade han berett. Vid minsta skatkrax hivade han sig upp på armbågen och sköt. Vem, som fick jordgubbarna? Hotellet i byn fick de bästa, affärerna de näst bästa. De små som blev över kokades till egen sylt.
Eva övertog Amerikakontakterna. Nu kom en ny generation och kusinerna behärskade sitt gamla hemlands språk. Eva och Lovetta var inte sena att svara. Men tyvärr finns ingenting av denna korrespondens kvar.
Den lilla smala byvägen hade breddats och flyttats till nuvarande läge. Den sökte en rakare färdriktning. Raviner och sänkor fylldes igen och åsar skalades av. Det var inte längre tal om enbart höstskjutsar. Bilar var inte allas egendom, men de blev allt vanligare. Spjut Anders och Bogg Annas lilla stuga fick övervåning och på så vis en liten lägenhet att hyra ut, men gården kom att delas av vägen. Uthusen hamnade på västra och stugan på den östra sidan.
På femtiotalet började man med asfaltering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar