14. Olof från Älvdalen blev Swen i USA - Olof from Älvdalen becomes Swen in the USA

Den äldsta brodern Swen bevistade åtminstone under någon tid Rommehed. Troligen förde han inte ett helt nyktert liv.
Vem kan klandra honom? Uppväxten måste ha satt djupa spår, men han hade skyddsänglar. Han kom i kontakt med mormoner, Jesu Kristi Kyrka av de sista dagars heliga, blev frälst och utvandrade till Amerika.
Spjut Sven Olof Andersson född 1867 fick utflyttningsbetyg från Skinnarbodarna 1895 05 10, allt enligt en emigrationslängd.
Sven Olof uttalade sitt namn Swen, som sig bör, om man talar dialekten älvdalska, en ursprunglig form av det nordiska språket. Alla amerikanska släktingarna betonar ännu hans namn på detta vis och på så sätt vet vi, att han förde sin språkmelodi ända över Atlanten och den Nordamerikanska prärien till Utha och Pleasant Grove, där han fick sin farm till slut.
Genom hans marker rann en bäck ner till en sötvattensjö. Han måste ha fått en otrolig lyckokänsla, när han insett att detta var hans. Han som ägt så lite och överlevt på sina drömmar. Liknade inte detta hembygden, den forsande Bogg-ån och sjön Siljan vid Mora? Han måste ha varit där många gånger. Det berättades per brev att Swen, när han blev gammal, gick ner till sjön och sa: Nu är jag hemma!
Swen fick så tillbringa resten av sitt liv i en miljö och i ett klimat, som var helt exotiskt jämfört med det bistra klimatet i Älvdalen. Där växte bomullsträd och persikoträd i stället för tall och gran, men det var torrt, mycket torrt och olikt hembygden. Där i det gamla landet fanns inte "empty spaces". Där grönskade det överallt.
Swen fick familj och minst fyra barn: Karl, Olive, Eva och Lovetta.


OLOF FROM ÄLVDALEN BECOMES
SWEN IN THE USA

The oldest brother, Swen, spent some time (in the army) at Rommehed. It is claimed that he did not live a completely sober life. Who can blame him? His childhood must have left deep scars, but he had guardian angels. He came in contact with Mormons, the Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, became saved, and emigrated to America.
Spjut Sven* Olof Andersson, born 1867, received emigration papers from Skinnarbodarna in 1895, October 5th, according to the emigration record. Sven spoke his name Swen, which one does, if one speaks the Älvdalish dialect, an ancient form of the Scandinavian language. All American relatives speak his name in that way and therefore we know that he took his melodic speech over the Atlantic and the North American prairie to Utah and Pleasant Grove where he eventually got his farm.
A brook ran through is land down to a fresh water lake**. He must have had an unbelievable sense of good fortune when he learned that this belonged to him, he who had owned so little had fulfilled his dreams. It was like his home village with the rushing Bogg Brook and Siljan Lake by Mora. He must have thought of the similarity many times. It is said in letters that Swen, when he was old, went down to the lake and said, “Now I am home”.
Swen was able to live the rest of his life in an environment and climate which was completely exotic compared to the harsh climate of Älvdalen. Cottonwood trees grew here, and peach trees, instead of pine and spruce. But it was dry, very dry, and very unlike his birth place. Back in his native land there were no dry spaces. Here it was green everywhere.
Swen had a family of at least four children; Karl, Olive, Eva and Lovetta.***

*His birth record spells his name Swen.
**Utah Lake
***Swen married Erika Mathilda Peterson Björklund from Skensta, Västmanland and they had seven children; Emma Olivia, Carl Samuel, Edith Sigrid, Erick Joseph, Eva Christina, Lovetta Linnea and Lawrence Eugene. Edith died as an infant and Erick and Lawrence did not marry.