Sigge var yngst. Han fick ett helt eget personligt namn. Alla släktnamn var upptagna. Det fanns så många Per, Axel och Bror.
Sigfrid kändes lite andaktsfullt, lite heligt. Maria bar nämligen en sorg i sitt hjärta, sedan den äldsta sonen, Bror ryckts bort så otroligt snabbt. Han drunknade i Siljan, när flera unga män däribland tvillingpojkarna, med bil gått genom isen på Saxviken i Mora.
Vilket chockbesked det måste ha varit. Tre söner klädde upp sig en lördagskväll för att åka till Mora. Bara två kom tillbaka. Det här hände några veckor före jul. Den yngsta dottern Helga, som skulle gifta sig fick klä sig i svart, för sorgeåret var långt och svårt.
Det var tio år mellan Sigge och Helga. I det stora hushållet på den stora gården blev hon en liten mamma till sin lillebror. Sigge gjorde som Helga. Sydde hon så sydde han. Det finns än idag en broderad kudde kvar, som Sigge mödosamt knåpat ihop med efterstygn, ullgarn på linneväv, en liten pojke med skärmmössa.
Ja, det var några år, som skiljde Sigge från den övriga syskonskaran. Det ser man på amatörfoton, som nu börjat bli så populära. När de övriga syskonen klätt upp sig och poserade på gården, står Sigge bredvid med skidor och stavar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar