Spjut Axel, yngst i syskonskaran, växte trots elände upp till en stark karl. Han var född 1870 och arbetade bl.a. som rallare.
Orättvisorna i livet präglade honom. Han var fackligt engagerad. I ett brev adresserat till honom kan man läsa, hur en strejkbrytare bad att få behålla jobbet.
Livet var svårt, inte minst för Spjut Anders, som var reumatiker. Han skrev till sin bror och undrade, om han månne kunde skaffa en salva, som skulle ta bort värken i lederna. Anders var enligt ett kyrkodokument registrerad som arbetare i Skinnarbodarna, den lilla byn långt bort i skogen.
Axel kom tillbaka till Älvdalen och gifte sig med Bogg Maria. Anders i sin tur hade gift sig med systern Anna. Båda bröderna blev på så sätt närmsta grannar och bönder med egen jord.
Anders och Anna bosatte sig norr om Boggån på en kulle ovanför den gamla landsvägen. Axel hjälpte honom att flytta dit timrade byggnader: Boningshus, lada, stall, ladugård, härbre.
En del av dessa hus skall ha uppförts uppe i skogen av gamle Bogg Per. Han bodde visserligen kvar på Bogg-gården, men drömde om en egen härd, nu när stugan blev trängre. Han fick offra sina drömmar för en god sak.
Själva stugan flyttades från Nybolet och stallet hade stått intill skolan i byn. Anders lilla härbre har nog stått i Bogg Eriks gamla gårdsklunga. Knutarna och timret är anfrätta av ålder och måtten skvallrar om, att gården varit liten och anspråkslös. Ett äldre kvarnhus flyttades också till Spjut Anders gården.
Axel på Bogg gården var en kunnig och praktisk man. Under hans tid byggdes bl.a. en stor lada av sågade brädor. Det blev en förlängning av den äldre ladugården, som låg längre ner från bostadshuset räknat. Han köpte också en gammal trösklada med stort drivhjul, kanske tre meter i diameter. Ladan fick sin plats bredvid ån och det stora hjulet fick sin kraft från ett mindre vattenhjul och drev en kvarnsten placerad under ladugolvet.
Längre upp i skogen hade Axel slip, smedja och svarv, som han själv konstruerat. Dessa var placerade i två stugor vid bäcken och det var bara hans. Hit kunde han gå och vara för sig själv. Som gammal tog han liarna, hoprullade i en jutesäck, under armen och knallade upp efter kärr vägen längs ån. Han var klädd i mörka byxor och rock. På huvudet hade han filthatt med brätte. När han kom upp, kokade han sitt kaffe, som han drack i en blå mönstrad kopp. Den diskades aldrig men hade sin plats på en hylla vid fönstret. Även den, som var liten, kunde se den, om man stod på tå.
I sin krafts dagar hade Axel tillverkat redskap som korpar och spett. Han hade även slipat liar och knivar till slåttermaskiner,inte bara till husbehov.
AXEL, ANDERS AND ALL THE SMALL BUILDINGS WITH DIFFERENT FUNCTIONS
Spjut Axel, youngest in the family, grew up in spite of adversity to be a strong man. He was born in 1870 and worked, among other things, on the railroad. Injustice in life had an influence on him. He was involved in the union. In a letter addressed to him, a strikebreaker pled to keep his job.
Life was hard, not least for Spjut Anders who had rheumatoid arthritis. He wrote to his brother and wondered if he could obtain an ointment which would take away the pain in his joints. According to a church document, Anders was registered as a laborer in Skinnarbodarna, the little village far away in the forest.
Axel returned to Älvdalen and married Bogg Maria. Anders had previously married Maria’s sister Anna. Both brothers became near neighbors and farmers with their own land.
Anders and Anna established themselves north of Bogg Brook on a hill above the old highway. Axel helped him to move wooden buildings there; a house, barn, stable, cattle shed, and granary. Some of these had been built up in the forest by old Bogg Per. Bogg Per continued living on Bogg Farm, but dreamed of his old farm, now that the cottage had become cramped. He sacrificed his dreams for the good of the family. Ander’s house had been moved from Nybolet and the stable had stood near the school in the village. Ander’s little granary had been part of Bogg Erik’s old farm yard. The joints and timbers were decayed with age and, according to gossip, the farm was small and unpretentious. An old mill house was also moved to Spjut Ander’s farm.
On the Bogg Farm, Axel was a clever and practical man. During his time he built, among other things, a large barn of sawed boards. It was an extension of the older barn which lay farther from the house. He also bought an old wooden building with a large drive wheel, about three meters in diameter. The building was placed by the brook and the large wheel got its power from a small water wheel and powered a grindstone placed under the barn floor.
Farther up in the forest Axel had a grinding wheel, forge and lathe, which he had made himself. These were placed in two huts by the stream and were his alone. He could go there and be himself. When old, he took his scythes, rolled up in a burlap bag, tucked under his arm, and struggled up the narrow way along the brook. He was clad in dark trousers and coat. On his head he had a felt hat with a brim. After he came up, he made coffee which he drank in a blue colored cup. It was never washed and had its place on the window sill. If one was small, it could be seen by standing on tip toes.
In his prime, Axel had made tools such as tongs and nails. He also sharpened scythes and knives for mowing machines, not just for home use.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar