47. Sova skönt.

Bogg Maria var fjorton år yngre än sin man. Han hade varit praktisk och ansvarstagande, men generna ville något helt annat med åren. Axel utvecklade demens liksom sina bröder,även om den inte var av svåraste sort.
Hur många gånger hade han inte stigit upp tidigt och gjort upp eld. Den här morgonen ordnade han med veden, öppnade bak ugnsluckan och tände på, i elspisen. Maria hade sinnesnärvaro och förhindrade även denna katastrof.
En dag föll Axel och bröt lårbenshalsen. Han kom till sjukstugan, där han blev liggande och fick lunginflammation, sonen Axel var hos honom den sista tiden. Fadern vaknade till en kort stund och sa på mål:
-Det är skönt att sova.
Han vilade bara. Allt var lugnt och stilla. Han klagade inte över smärta. Han bara gled iväg.
Axel var en stor man, som arbetat hela sitt liv och aldrig givit upp. Födelsedagarna firade han med att cykla upp till byn. Där klippte han sig och besökte dottern, sedan hon bosatt sig där efter giftemålet. Vid ett tillfälle hade han häst och trilla, ett långt flak med fyra järnskodda trähjul. Hästen var ryktad och fin, försedd med flugfösande läderremsor, som täckte hela den långa kroppen ner till marken. De dansade runt hästen, när han var i rörelse. Barnbarnet Mona fick följa med tillbaka som bakfora.