Gåsvarv hade en egen järnvägsstation och i den en egen poststation. Den var öppen vissa tider på dagen, i alla fall varannan dag , då Mora Tidning utkom. Övriga tidningar såldes av kolportörer, rättare sagt pojkar, som ville tjäna en liten slant. Boggården höll sig med VI-tidningen, en konsumenttidning och Såningsmannen av religiös karaktär. Axel tyckte också om att läsa serien om Kronblom; Maria höll sig till Bibeln.
Livet kan göra en människa mycket fundersam och så var det nog med Maria. Egentligen skulle hon ha haft ytterligare ett barn, en son. Han dog, innan han fyllde ett år, på grund av lunginflammation, sa man. Luftrören hade rådbråkat många i Boggsläkten och inom två år hade Maria mist en älskad broder, båda föräldrarna och denne lille son. I kyrkböckerna finns tbc noterat.Men så hände något märkligt. Det var åtminstone, vad Mona trodde, sedan hon vuxit upp på Ehrners gård i Kyrkbyn. Varför hade just hon fått så mycket tid och så många saker av sin kära mormor?
Den döde sonen hade fått namnet V-erner och dog på Monas födelsedagsdatum drygt tjugo år tidigare. Barnbarnet kom förvisso till tröst åt en varm men bedrövad kvinna på Boggården.
Tiden går alltid vidare med glädje på den ena sidan och sorg på den andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar