22. Köket och katten -The Kitchen and the cat.

Bogg Marias kök var verkligen stort och ljust, dessutom modernt. Maken Axel hade inga begränsningar. Han verkade fixa och dona överallt. Man kan undra, om han inte hade en dräng ändå. Gården fick nu rinnande vatten och avlopp inomhus. Möbler kunde han också snickra, en förmåga som gick i arv till sönerna.
Själva köket vätte mot sydväst och hade stort slagbord med många stolar. Vid den västra väggen var en gustaviansk säng placerad, bäddad dagtid och försedd med lock. Här kunde man sträcka ut sig en stund efter maten, om det var tillfälle. Men för det mesta fick man skynda sig.
Sommartid fanns det extra mycket att göra och efter måltiden fick barnen höra:
- Har ni ätit så ska ni ut och har ni inte ätit så ska ni ut ändå!
Vid skördetid blev nog bara katten kvar inne, en stor, kastrerad hankatt, grågul spräcklig, försedd med halsband och pingla. Han hade sin egen kudde som liggunderlag. Den var sydd av ett hemvävt stycke, mörkrött med smala ränder i flera färger på mitten. Kudden låg alltid på kökssoffan och överst låg Biskopen, för så hette katten. Han kom nämligen från Uppsala.
Bogg Marias arbete var inte lika synligt som makens och det kan ju även tyckas, att det är så ännu idag med kvinnors lott. Matlaget var stort, ibland större, när hon hyste in forbönder förutom åldriga föräldrar, svärfar och brodern. Något tjänstefolk hade man säkert i gården, men ingen nu levande vet med säkerhet hur det var.


THE KITCHEN AND THE CAT

Bogg Maria’s kitchen was truly large and bright as well as modern. Her husband Axel had no limitations, he worked to fix and tackle everything, everywhere. One can wonder if he didn’t have a secret helper to accomplish so much. The farm had running water and indoor drains from the house. He could make furniture, a talent which he passed on to his sons.
The kitchen opened to the southwest and had a large folding table with many chairs. On the west wall was a Gustavian bed, with hops bedding. In the daytime it was closed with a lid. Here one could stretch out awhile after a meal – if time permitted, but for the most part, one must hurry. In the summertime there was plenty extra to do, and after meals the children were told, “If you have eaten, then you must get out, and if you haven’t eaten, you must get out anyway”.
At harvest time the cat would be alone in the kitchen. He was a large neutered tomcat, speckled yellowish grey, and provided with a collar and a bell. He had his own pillow to lie on. It was sewed of hand woven cloth, dark red, with small stripes of several colors. The pillow was always on the kitchen sofa and on it laid the ‘Bishop’; such was his name, for he came from Uppsala.
Bogg Maria’s work was not as visible as her husbands and it can be argued that it is even so with womens' lot today. Meal preparation was demanding, and at times overwhelming, especially when she had in teamsters as well as her aging parents and father in law and brothers to feed. There were likely also workmen on the farm, but no one now living knows exactly how it was.