
Spjut Anders behövde verkligen hjälp och det var tur att Axel var så kraftfull och beslutsam, att han kunde sköta båda gårdarna. Anna och Anders förvarade potatisen i Boggårdens källare och hö i den egna ladan. Skinnarbodarna blev deras fäbod för korna.
De fick två barn: Anna och Sven. Namnen går igen generationerna emellan.
Gamle Spjut Anders hade nu flyttat ner till sonen Axel och sonhustrun Maria, som fick större hushåll. Anders bodde i bagarstugan. Man kan undra, om inte tankarna ibland gick till Swen, som emigrerat som så många andra. Skickade han något livstecken till sin gamle fader, eller ville han helst glömma sin eländiga barndom.
När de små sönerna flyttat, fick Anders lov att ta itu med sitt liv, skuldsatt som han var. Han hade åter begivit sig ut på handelsfärder med spark och egentillverkade varor och han hade lyckats betala svågern det, som han var skyldig. Vilken känsla.
Men det var inte lätt att leva ensam där uppe i Skinnarbodarna. När det var kallt, drog han den stora taksängen ända intill öppna spisen. Hamnade glödhoppporna fel, hade han inte en chans. De anhöriga nere i Gåsvarv oroade sig. Det vore nog bäst, om han kom ner till dem.
Anders utvecklade sparsamhet till ren snålhet. Han var affärsman och sålde t.o.m. vantarna, innan han dog.
THE SPJUT BROTHERS AND ELDERLY FATHER
Spjut Anders needed help and it was fortunate that Axel was so strong and so capable that he could care for both farms. Anna and Anders took care of the potatoes in the Bogg Farm cellar and the hay in their own barn. Skinnarbodarna was the pasture for their cows. They had two children: Anna and Swen. These names passed between every other generation.
Old Spjut Anders had now moved near to his son Axel and his wife Maria who had a larger household. Spjut Anders lived in the baker’s cottage. One may wonder if his thoughts didn’t often go to Swen who had emigrated like so many others. Would he send some sign of life to his elderly father or would he rather forget his painful childhood.
When the small sons were sent away, Anders swore to take his own life, he was so ashamed. Later he went out on selling trips with his spark and eventually sold enough merchandise that he managed to pay his brother in law what he owed. What conscientiousness!
It was not easy to live alone up in Skinnarbodarna. When it was cold he dragged the large covered bed close to the open stove. If a glowing coal went astray, he wouldn’t have had a chance. Down in Gåsvarv, his family was concerned. It would be best if he came down to them. Anders practiced thrift to the state of pure miserliness. He was a businessman and sold even his gloves before he died.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar