Äldre har så många fler minnen än de yngre, men de flesta är så alldagliga, att man inte tycker att de är värda att berättas. Sådant förblir bortglömt.
På gamla dagar satt Maria ofta vid skrivbordet och tittade norrut ut över dammen. Ljudet från forsen hördes ända in och hon tyckte säkert, att det var fridfullt att sitta där och tänka. Så mycket bättre hon hade fått det. Inga innanfönster behövdes sättas in. Det var varmt och skönt inne. Pannan fungerade utan besvär och oljan var inte dyr.
Maria spanade mot vägen. Det var länge sedan, Helga kom på besök och det var länge sedan, hon hade det kära bestyret i ladugården. Förr kom åtminstone Tull-Fina in och ville köpa lite mjölk. Fina bodde ensammen i stugan norr om Hållkitt och det var bara femhundra meter mellan gårdarna. Väl inne hos Maria, satte hon sig vid köksbordet iklädd kappa, mössa och tumvantar. Hon fick vänta en stund medan mjölken mättes upp. Sen betalade hon kontant, kanske tolv öre för litern.
Fina eller Elin, som hon också hette, hade även hon haft kor. Mot kvällskvisten gick hon till sommarladugården bredvid Skinnarbodvägen och kulade hem sina djur. Hon hade inbyggd resonans och de invecklade melodislingorna hördes långa vägar ut äver dalen.
Maria och Fina brukade unna sig en pratstund. Man kan undra, vad de sa. Kanske kom de ihåg "Painer" och "Sultenrå", Pinan och Svältstenen. Det var två, små, ingärdade slåtterytor. Den första låg vid den övergivna Grubbgården, den andra innanför Gröthols skiftesgräns i Skinnarbodarna. Det luktade om namnen: Arbete, slit, hopplöshet.
Inte undra på, att det var tre från Skinnarbodarna och 45 från Gåsvarv, som emigrerade under den eländiga tidsperioden.
De gamla kvinnorna mindes och samspråkade om, vad folk sagt och gjort i många årtionden.
Familjen i Grubbgården flyttade söderut till Stora Tuna. De gick i konkurs och kvinnan, Grubb Maria, blev änka ganska tidigt i livet. Hemma i Gåsvarv hade hon visat sig vara viljestark och konkurrerat med karlarna om forkörning. Nu fick hon en ny utmaning. Hon försörjde barnen som mjölkerska i Stjärnsund. Det var på statarnas tid och man talade om den vita piskans drivkraft, mjölkning både bittida och sent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar